bakkus.blogg.se

2014-12-31
21:48:56

Gott nytt år.

I måndags var jag med Issa o Michelle, äntligen träffa någon kompis igen. Vi åkte ut till Felix, Issas medryttarhäst fast han var öm om hovarna så bara promenad. Har ffunkar av deted flera gånger men inte orkat blogga om det. Nu kommer bloggen läggas på hyllan lite, har ingen mer Bakkus eller Tinkerbell. Kommer vara utan häst länge känns de som o säkert är. Som att alla jag älskar försvinner.
Inte ridit ordentligt på 2 månader typ, men är så trött nu under vintertiden med. 

Iaf efter den superkalla promenaden o lilla shoppingen vi gjorde innan skulle jag till landet. De som var bra är att busstationen från Felix är direktlinje till landet :) fick dock stå 20 min i kylan. Asläskiga smala landsvägar i sorunda men klarade mig fint. 

I år har jag fått lära känna några nya personer, firat min födelsedag i fjällen. Träffat nya hästar o andra djur, även förlorat nära o kära. Gott nytt år till er alla som läser, så ses vi förhoppningsvis nästa år :)
Sista dagen med Bakkus åt vi lite tryffel och har bara tänkt på det sen dess. Min kära pojkvän gick o köpte en fin låda tryffel till mig (dock får jag sjuka finnar av det)
2014-12-26
22:26:00

Bakkus från Ånsta

Vet inte hur jag ska skriva detta inlägg, för de kommer bli långt och jobbigt för mig. Bakkus är tillbaka i himlen där han kom ifrån som en ängel..
Vi träffades om jag minns rätt december 2011 men jag fick provrida honom för första gången 1 januari 2012. Den 10 december 2011 köptes han av fam.R. Alltså har han funnits med oss i lite mer än 3 år. Jag kommer ihåg när jag fråga Matti "hur töltar man?" och hon sa "jag vet inte, lyft på händerna?". Då förstår man hur okunniga vi alla varit en gång i tiden. Men sagt och gjort vid provridningen så töltade vi några steg han och jag. Det jag älskade med det hela var att han är i en liten men stark pålle, c-ponnyn räknas som för små för mig men kollar jag på bilderna nu så tycker jag nästan att jag kan rida c utan problem. Det som räknas är god balans och att komma åt rätt.
Blev direkt medyttare. Var medis på deras förra häst Don Pedro och när de skaffade Bakkus frågade de om jag ville fortsätta och på de spåret har det varit. 
Jag tror tack vare att jag fått vara med Bakkus sen dag ett kan man säga så har han aldrig prövat mig med massa tester.
 
Mina fasta dagar blev måndagar i stort sett och vi stod först stannade på kvarntäppan men inte jättelänge kändes de som (ett år kanske). Var alltid i stallet tidigt på morgonen vid morgonfodringen. Hade alltid sällskap av Pia och Marie som red Kjalar och Garpur. De var de lilla islandsgänget. Pia lärde mig "garpurs-runda" då man gick ett fåtal meter på ljusslingan (som är förbjudet jag vet) men red ner på en stig direkt efter så det var bara att korsa ljusslingan. Den rundan blev min favorit på kvarntäppan. Man red i en fin skog fullt av lingon och blåbär. Sen kom man ut på lite större grusväg som vi alltid galopperade på (där de nu rivit upp allt för att bygga "Albyberg" mass sandhögar där nu iaf). Varför rundan hette Garpurs runda var för Pia berättade att hon kom vilse men Garpur gick på och hittade ut :)
Under tiden på kvarnis fick jag rida till en 3-åring som hette Extreme och namnet säger de mesta, fick hjälpa med flera andra hästar med. Då var han 170ish i mig (är själv 167) det var mars och som vanligt morgon. Hade fixat allt i Bakkus box men tänkte rider Extreme innan Marie kommer så tar jag Bakkus sen. Tro de eller ej men när jag var på väg upp på Exet kom en polishelikopter precis över oss (jag hörde inget, stallet ligger i en skogsdunga) Extreme blev rädd och gick iväg, jag ramlade av och låg där med en krossad armbåge. Lagom kul,  och jag var i chock. Pia hjälpte mig med Exet o jag tänkte hoppa upp på en foderlåda. Där knäcktes armbågen totalt och smärtan kom. Skrek o grät för de gjorde så in i h-te ont! Stallägarens son körde in mig till akuten och är så tacksam över det. En vecka låg jag på sjukhuset (tråkigaste tiden i mitt liv) ingen tv, bara glodde rakt in i en vit vägg.
Kom tillbaka till ridningen efter 2 månader typ. Såklart ramlade jag av Bakkus igen haha men landade mjukt i gräset. 
Älskade att rida barbacka på lilla B, han var stadig och mjuk. Kände alltid att jag kom åt bättre än med sadeln.
 
Vi flyttade till Tyresta by (av olika anledningar) jag gillade vägarna där bättre men inte folket. Jo stallfolket var helt okej, var fortfarande där så tidigt så träffade knappt någon. De jag ogillade var alla turister som jämt skulle klappa o ha sig när man tog in Bakkus i stallet. Hans hage var precis vid grillen/volten. Jag menar man kan fråga om man får klappa för tänk om Bakkus var en sparkhäst?! Och de frågade om man kunde få rida men han var privat, de fanns ponnyridning på lördagar o han var inte med i det.
Första halvan av sommaren bugtränade jag mkt med Bakkus och de var där han lärde sig bus av busmästaren Kjalar. Andra sommaren så blev han halt och jag var inte i stallet på ett halvår. Tror de var då jag träffade min kille precis innan han blev halt på våren.
En uteritt på tyresta red jag vilse (trodde jag) så släppte tyglarna helt och lutade på att Bakkus hittade och de gjorde han. Rundan tog oss ca 2 timmar (filmat den ritten).
Tyresta skulle byggas om och vi blev tvugna att flytta. De var då vi hamnade på Näset. De bästa stallet jag någonsin varit i! Litet stall på 10 hästar och bara islänningar. Blev hemma direkt. Underbara långa ridvägar och vi hade tillgång till en ovalbana. Där fick jag till tölten ordentligt med tack från Fia. Bakkus blev väldigt passtaktig av sig, 5 gångare. Jag skulle ta lektion, de sa jag flera gånger men det blev aldrig av. Sen kom hältan tillbaka på våren igen, blev många besök av veterinärer. Tiden gick o gick, tog lång lång tid. Vi promererade mycket, han fick sån överskottsenergi och blev urjobbig att hantera. Han trampade sönder in sko till och med för gräs. Oj va hungrig han var! Drog åt alla håll, gick kanppt att hålla emot. Sedan fick han ridas för att komma igång verkade bättre men..Senskada, allt kändes bara värre o värre vilket de var.
 
Jag fick det värsta meddelandet man kan få av Mattis. Vår älskade Bakkus har blivit utdömd av flera veterinärer, han ska bort. Bakkus hade ont bara av att va i hagen. 2 helger kvar, den 22 december tas han bort. Grät som bara den i bilen av smset. Tror jag aldrig varit så mkt med Bakkus som på sista tiden. 
Tänker igenom vad jag hade velat göra. När vi äntligen flyttat till de bästa stallet. Jag hade planer, vi skulle bada, vi skulle hoppa , skulle rida med repgrimma o halsring.. 
Sista dagen innan borttagningen så var vi alla där. Hela hans familj, vänner o jag. Han förstod att nått var på gång.
 
Kollar igenom bilderna och gråter. Ser hans förändring och min. Hans öron har med tiden blivit vitare, hans överläpp har blivit större (antagligen för vi alla har pussat han så mkt o kliat) haft samma bra hull genom åren. Hur mkt bättre han lyssnade på rösten.
Denna häst var min klippa! Han var min läromästare för hans ras. Ja visst har jag ridit islänning innan o på turridningar men han fick man utvecklas med. Jag är så otroligt tacksam för att jag fått vara medryttare till honom. Tack Bakkus familj! 
Det lite sorgliga i de hela är att när jag precis fått kontakt med Bakkus barn Millas ägare så ska han bort :(
 
Kommer alltid komma ihåg Bakkus. Alla våra roliga studer ihop.
Jag älskar dig Bakkus från Ånsta, då - nu - föralltid <3
 
 
2014-12-21
15:35:00

Sagt farväl

Sista gången jag någonsin får se min älskade vän Bakkus igen. För väldigt snart ska han galoppera vidare till trapalanda. Jag mår dåligt men försöker vara stark och tänka att de är så livets gång ser ut. Man träffar alltid nya vänner och förlorar men just lilla B.. Det var hela hans familj och jag, vi levererade dagen som en helt vanlig flummig dag. Alla pysslade om honom och redan där tror jag att han förstod.
Han fick sin skada i våras så jag har alltså inte suttit på prinsen på över ett halvår. Det han hänt förut men då var det en annan sak, han blev frisk då. Men idag när vi fotade över 500 bilde så fick jag sätta mig på hans varma rygg och de blev ett par skrittsteg, lycklig är jag. De få stegen på hans rygg var magiskt. Och att bara vara med honom. Hans personlighet kan beskrivas som, lurande, busig, glad, uppmärksam men lättlärd. Som så fort man ska pussa han på mulen och han är beredd så i sista sekunden knuffar han med överläppen haha åhh <3
Tack älskling för 3 år av glädje, tack!