bakkus.blogg.se

De är de jag behöver. En häst som Bakkus. Med humör, snäll, bråkar inte i onödan, går fram genom allt, älskar att träna, älskar långa uteritter, mysa, läser av en. En trygg häst.

Jag vet att jag varit frånvarande, har inte varit ute i stallet på länge. Tänkt mycket på Bakkus, det är snart 8 månader sedan han gick bort.
Jag tänker också på Willmar, jag är inte 100 med honom än. Det är som att han bestämmer, jag försöker vara bestämd att det är framåt jag vill och med långa tyglar men han väljer hellre att vända tillbaka. Så tänkte inte Bakkus.

Håller på att planerar hur jag kan göra för att bättra det. Rider man ut med sällskap gör han lite likadant fast med dubbelt så hög hastighet och styrka. Starkare bett? Nja, det hjälper kanske för den gången men då lär han sig det bettet hur man biter sig fast. Såklart pratar jag med ägaren, hon hinner tom ringa upp och ta upp det som förslag innan jag ens nämnt det. Det är självklart hon som bestämmer.
Jag bara tänker och tänker, dagarna bara går.
Jag saknar verkligen Bakkus. Han var den ultimata hästen för mig.