bakkus.blogg.se

När jag red på ridskolan kunde man bli skötare. Men då var kravet att man skulle rida i en lite högre grupp, sen ändrades de om. Det var många som var skötare på den tiden. 2005 skrev jag under att jag är här med skötare på Caimona. Hade många favorithästar men de blev henne.

Kraven var att minst 3 dagar vara i stallet. Smörja utrustningen en gång i veckan. Borsta minst 30 min. Hjälpa till på knatteridningen. Fylla i skötarboken vilka dagar man varit där.

Var i stallet så ofta som de bara gick. Caimona stod i spilta, värdens snällaste halvblod. De var väl där som jag hjälpte till med HRK också för Caimona gick deras lektioner.

 

De allra jobbigaste var när hon fick fång. Hon fick de under vintern och de gick såpass långt att man inte kunde rädda henne. Ett halvår led hon. Hon var så brutalt halt att hon ramlade fram i varje steg. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Dagen innan hon gick bort sprang jag på min ridlärare som sa "Har du hört när Caimona ska bort?" visste ändå att hon skulle avlivas så småning om. "nej" svarade jag. "Imorgon bitti 7.30" sa hon. De var så jobbigt, under sommarlovet och de var sommarridläger där. Stod inne hos henne med min kompis och myste och alla barnen var nyfikna.

Kan ofta tänka på henne, hennes pappa stod på Östnora (Cairo). Hade varit roligt att få träffa honom.

 

Caimona var en väldigt snäll häst, lite felbyggd med de stora tunga hovarna på den lilla kroppen. Men hon accepterade alla, perfekt första häst. Jag fick aldrig rida henne. Hade bokat en privatlektion på henne men då fick hon fång. Flera som ogillade att rida henne för hon var trög. Född 4 juni 1994, blev skötare mars 2005, 30 juni 2006 gick hon bort. Efter Cairo, undan Mon Amie. Vissa dagar tänker jag extra mycket på henne, att de gått 9 år redan.