bakkus.blogg.se

2015-05-27
19:55:30

Ponnysläpp 2015

Dags för bildbomb från ponnysläppet den 24 maj i år. Ca 30 ponnyn (räknade inte alla) släpptees på betet tillsammans. De är en tradition för mig att gå på, förra året kunde jag inte för jobbade just söndagar. Detta var på Ågesta gård och ridskola, där jag tidigare red i flera år och där min älskade Vera är stallad.
Skrattar när jag kollar igenom bilderna men tyvärr så märks de på bilderna att min kamera är 8 år :/
2015-05-25
11:07:00

Tre höjdpunkter på en dag!

Detta blir ett mobilt inlägg för jag har bilder både i mobilen och i systemkameran men inte haft tid att koppla ihop det.
Lördagen började med att tidigt åka ut till Willmar med Sanna. Jag har varit sjuk under veckan, riktigt jobbigt men är på bättringsvägen, bara lite täpp i näsan :) men iaf W går på bete, jättemycket grönt fint gräs. Vi bestämde att bada honom, tog en timme nästan att få han ren, schampo och balsam i man o svans :) lufttorka o och sedan på med vagnen. Perfekt lugn start för mig vad gäller hästar och med W :) körde en längre runda över vägen. Jättemysig, träffade några från Bakkus stall på vägen. Sanna hade sin systemkamera med sig, väntar ivrigt att få se lite bilder :)
Efter den låånga förmiddan i stallet med W ca 5 timmar så var det snabba ryck till nästa stall Ågesta :) det var ponnysläpp då, alla 30 ponnyn ska släppas på sommarbete. Issa var så snäll och hämtade mig i haninge  skjutsade snabbt över hem till vendelsö där jag hämta min kamera och ut till Ågesta. Var annars väldigt tight om tid för mig. Bilder på de får ni se när jag sitter vid dator :)
Men efter släppet tror jag ågesta stängt men jag bara måste träffa Vera. Min absoluta älskade drömhäst. Mitt hjärta smälter när jag tänker på henne. Smet in i stallet med Maya och gick in till Vera. Lugn och snäll var hon, hälsade som jag alltid gör med henne och myste liten stund. Hon är endå ett sto och kan ha riktiga bitch dagar men mig har hon aldrig bråkat med <3
Hon har tydligen förändrats i ridningen mycket. Kommer ihåg på min tid när jag red kvar på Ågesta, då älskade Vera (på hennes bättre dagar) att jobba. Hon jobbade med hela kroppen och halsen såg man rund som en båge med luftiga steg. Jag har någon bild på oss från då, men nu är hon svår, hon kröker bara till vid huvudet/öronen och tippar ner de så bogen, mulen och öronen är spetsarna på en treangel. Hon fuskformar sig, fular. Jag kände över ryggen och tyckte mig ana att hon tappat muskler vid manken speciellt. Tar man i med tyglarna så de inte är glapp kör hon upp huvudet, man måste rida med glapptygel vad jag fick höra och att hon är hård i höger som hon alltid varit i alla år.
2015-05-23
14:13:32

Saknar raggsockorna

De gör jag verkligen. Har flera vänner som varit på Island och är där nu på semester/jobb. Jag saknar den speciella ridningen jättemycket. De lurviga, ponnysöta, starka, snabba islandshästarna och jag ser nu när jag skriver, vad är oddsen att jag skriver just det idag den 23e? Bakkus gick bort för 5 månader. Helt sjukt vad tiden har gått.
Jag skulle verkligen behöva en liten lurv som honom, en häst jag litar 110% på med en glimt av bus i.
Bakkus från Ånsta, den hästen skulle aldrig skada någon med mening. Han var underbar att rida barbacka på som jag gjorde största delen av de 3 åren vi hade. Han gick förbi alla hinder utan att klaga alltså ingen tvärvändning, trippande eller hitta en flyväg. Han kunde då tänka "den där vattenpölen ser lite skum ut men jag går längst kanten så slipper jag bli blöt" och det gjorde han, det var aldrig några "Stoooop!! Måste tänka, herregud vad jobbigt vänta vänta, måste tänka". En liten och smidig kropp som kunde slingra sig igenom allt och skulle de vara trångt mellan två träd så satte man upp benen på hans rygg utan att han stack iväg.
Han älskade uteritter som jag gör och även jobba tyckte han var kul i vissa lägen, ett par dressyrpass på banan och rundbanan tog vi och han kunde allt de där en "vanlig" 3 gångare kunde :) Tölten var lite svårare på honom då han var passtaktig men de fick vi ett par gånger. Jag bestämde mig efter ca 1-1,5 år att inte köra pass på honom just för att de förstör mer av hans takt. Men han var snabblärt!
Jag är inte den officiella typiska islandsryttaren, för jag kan inte allt! Men för att lära sig måste man ju rida de, ellerhur? Jag har tänkt mycket och planerat ridningen hur jag ska göra för att få igång den gångarten och studerat bilder och videon hur andra sitter. Jag gjorde de en gång till ett pass på Bakkus, hade alltid ridit med några hål kortare för att kunna lätt rida lätt i trav och hålla om med skänklarna. Inte trycka men bara hålla om. Lärde mig senare att ingen annan gör de och längde sedan, satte sadeln liiite längre bak än vad jag brukade (studerade vart sadeln får max ligga som längst bak). Långa spöet vid bogen och så provade jag därefter det på banan. Han gick mycket bättre i skritt, traven hade jag lite svårare att rida lätt så min hållning kollapsade lite där. Började om från skritt och planerade in traven, gick mycket bättre då.
Samma i galoppen hade Bakkus svårt för vänster galopp, men de började sätta sig mot slutet men vad jag fick kämpa för att han inte skulle falla in i höger.
 
Ja.. mitt skrivande gick lite överstyr men saknar honom otroligt mycket. Skaffar jag häst, då ska jag ha en som Bakkus. En trygg vän som inte flyr från farliga saker.
På tal om trygg. Red en gång kalsviksrundan med Isabel under vinterkväll så de var bäcksvart ute, barbacka. När vi red tillbaka mot stallet passerade vi garage och jag var först i ledet. Från ingenstans utan förvarning hoppar en amstaff fram bakom garaget och skäller hysteriskt (tur att han var kopplad) och Bakkus bara röck till lite och knatade vidare. Inget stopp, inget frustande utan mer "oj, jaha..aja" hehe :)
Har inte många ridbilder på oss tillsammans, få filmer (mest från ryggen hehe).