bakkus.blogg.se

2015-05-23
14:13:32

Saknar raggsockorna

De gör jag verkligen. Har flera vänner som varit på Island och är där nu på semester/jobb. Jag saknar den speciella ridningen jättemycket. De lurviga, ponnysöta, starka, snabba islandshästarna och jag ser nu när jag skriver, vad är oddsen att jag skriver just det idag den 23e? Bakkus gick bort för 5 månader. Helt sjukt vad tiden har gått.
Jag skulle verkligen behöva en liten lurv som honom, en häst jag litar 110% på med en glimt av bus i.
Bakkus från Ånsta, den hästen skulle aldrig skada någon med mening. Han var underbar att rida barbacka på som jag gjorde största delen av de 3 åren vi hade. Han gick förbi alla hinder utan att klaga alltså ingen tvärvändning, trippande eller hitta en flyväg. Han kunde då tänka "den där vattenpölen ser lite skum ut men jag går längst kanten så slipper jag bli blöt" och det gjorde han, det var aldrig några "Stoooop!! Måste tänka, herregud vad jobbigt vänta vänta, måste tänka". En liten och smidig kropp som kunde slingra sig igenom allt och skulle de vara trångt mellan två träd så satte man upp benen på hans rygg utan att han stack iväg.
Han älskade uteritter som jag gör och även jobba tyckte han var kul i vissa lägen, ett par dressyrpass på banan och rundbanan tog vi och han kunde allt de där en "vanlig" 3 gångare kunde :) Tölten var lite svårare på honom då han var passtaktig men de fick vi ett par gånger. Jag bestämde mig efter ca 1-1,5 år att inte köra pass på honom just för att de förstör mer av hans takt. Men han var snabblärt!
Jag är inte den officiella typiska islandsryttaren, för jag kan inte allt! Men för att lära sig måste man ju rida de, ellerhur? Jag har tänkt mycket och planerat ridningen hur jag ska göra för att få igång den gångarten och studerat bilder och videon hur andra sitter. Jag gjorde de en gång till ett pass på Bakkus, hade alltid ridit med några hål kortare för att kunna lätt rida lätt i trav och hålla om med skänklarna. Inte trycka men bara hålla om. Lärde mig senare att ingen annan gör de och längde sedan, satte sadeln liiite längre bak än vad jag brukade (studerade vart sadeln får max ligga som längst bak). Långa spöet vid bogen och så provade jag därefter det på banan. Han gick mycket bättre i skritt, traven hade jag lite svårare att rida lätt så min hållning kollapsade lite där. Började om från skritt och planerade in traven, gick mycket bättre då.
Samma i galoppen hade Bakkus svårt för vänster galopp, men de började sätta sig mot slutet men vad jag fick kämpa för att han inte skulle falla in i höger.
 
Ja.. mitt skrivande gick lite överstyr men saknar honom otroligt mycket. Skaffar jag häst, då ska jag ha en som Bakkus. En trygg vän som inte flyr från farliga saker.
På tal om trygg. Red en gång kalsviksrundan med Isabel under vinterkväll så de var bäcksvart ute, barbacka. När vi red tillbaka mot stallet passerade vi garage och jag var först i ledet. Från ingenstans utan förvarning hoppar en amstaff fram bakom garaget och skäller hysteriskt (tur att han var kopplad) och Bakkus bara röck till lite och knatade vidare. Inget stopp, inget frustande utan mer "oj, jaha..aja" hehe :)
Har inte många ridbilder på oss tillsammans, få filmer (mest från ryggen hehe).
2015-01-04
11:44:50

Årskrönika

Kanske ska göra ett sånt här inlägg för att inte döda bloggen helt. Kom hem ganska nyligen och började leta efter ett USB som Matilda gav mig men jag hittade det inte. Fick 2, en grön och en rosa men bara den rosa räckte. I full panik om att Mattis kommer när som helt letar jag. Har alltid haft usb:na nära mig. Jackor och en handväska men hittade de ingenstans. Blev helt till mig och letade men hittade ingenstans. Herregud, brister ut i gråt för min frustration, tänker "ooh herregud måste hitta det! Köp nytt, kör som en galning och lägg in bilderna på nytt!" Städar bokstavligen hela lägenheten. Disken i köket, tvätten, bäddar om sängen haha. Men så till sist när jag ger upp så kom jag på att tänka.. kameran.. den har jag ju använt så måste jag lagt den i väskan. Och där var den, den där rosa usb som jag gråtit över haha. Ska köra ut ett expressbud till Mattis, de minsta jag kan göra.
 
Så vad har hänt under 2014? Mitt förra inlägg var skrivet med mobilen under nyårsnatten. Nu tar jag det ordagrant det jag kommer ihåg.
Familj och vänner har jag både vunnit och förlorat av helt olika skäl. Jag har bara kommit närmare Bakkus familj och så bra som jag känner de nu hade jag aldrig gjort om inte den där slumpträffen på kvarntäppan blivit av  och för att jag och Matilda gick i samma skola. Gänget i orten (låter så gangster) är jag inte med mycket längre, men där vi avlutade vårat snack de är där vänskapen är pausad. Jag vet att de alltid finns där. Familjen träffade någon/gra gånger i veckan och vi har de lika bra varje gång. Fick en ny laptop av pappa under mellandagsrean!! Den är grymt bra :) Mest genom stall och de 3 jobben jag haft under 2014 har jag blivit bra vänner med och alltid haft roligt på jobbet, okej inte sista 2 veckorna på senaste (bytte boss). Jag är nöjd med vänskapen under året.
Bakkus flyttade till Näsets gård 18 januari förra året från Tyresta by. Det var massor utav snö den dagen men så mysigt. Han var en bråkstake att gå in i transporten men väl framme blåste han upp sig och visade sin finaste sida. Vi fick ett par turer runt området och någon ordentigt arbetspass på rundkorallen och den tölten jag fick där var obeskrivlig :) Den sista ridningen vi fick var när det spöregnade fast solen stod i topp. Sen blev han sjuk och de var där de jobbiga började. Jag saknar prinsen jättemycket och de är ingen som kan ta den platen han tog i mitt hjärta. 22 december 2014 är ristat. De är aldrig, aldrig, aldrig kul att säga farväl av någon man känt i 3 år.
Momento träffade jag under en varm sommardag i juni/juli? Mitt minne är dåligt. Jag letade efter en till medryttarhäst när Bakkus var sjuk och de skulle dröja en evighet. Blev naken utan häst och ridning. Såg Momento på annons och han bode bra till, Västerhaninge :) Ägaren Madde var jättetrevlig och första gången pratade vi så länge att Momento somnade till haha. Jag blev kär i honom, inte ridningen men i honom. Hans färg var speciell och hur bra uppfostrad han var. Han drog sig inte efter gräs, kunde leda med bara grimskaftet runt halsen. Ridningen var en annan femma, han var seg men så skön att sitta barbacka på (Jag älskar barbacka) men så varma dagar vi hade under sommaren så jag förstod att han inte orkade jobba. Vi flyttade stall senare men då blev han dålig. Gammelgubben blev halt på alla 4 och de gick inte att göra något åt. Lyckeby är nära hem till mig så en dag promenerade jag dit, tog bara 35 min. Tråkigt, när man börjat förstå och gilla en häst och så tas den bort snabbt från en. September var det, otroligt tråkigt men minnen kvarstår!
Palejas ägare hörde av sig till mig när hon hörde rykterna om att jag letade häst. Så jag åkte och provred, den gången måste nog varit den bästa. För det var då jag kände när hon jobbade med ryggmusklerna, man sköts upp en bit. Då red jag ganska ofta, 1-3 dar i veckan tror jag. Det var mysigt men jobbigt med galoppen och när hon krökade på nacken så mycket att de man fick jobba med var att lyfta upp henne Men annars var hon en trevlig häst. Och smart, som när Hanna var ute så gjorde hon sin fason att stå helt still vid skänkel. Jag tröttnade på mig själv men Paleja hann före och satte trav från halt. Provade barbacke en gång men de gick dåligt. Höll på att halka av flera gånger haha. Linda var en trevlig prick att lära känna. Måste tillägga att jag ramlat ev en gång under de året o det var med Paleja, hon snubblade över ett hinder och vi gjorde en kullerbyta. Tyvärr blev de en olycka i stallet för Paleja var en knasig dam i hagen så hon var tvungen att åka :/ Men eftersom jag och Linda fick en bra kontakt då så hittade jag Tinkerbell på annons. Hon blev det och Linda gillar henne men min ridning från 1-3 dagar i veckan gick till 1 gång i månaden typ så att jag kände att jag tappade allt. Jag ville utvecklas med henne fast de får hon ta över, jag lägger ridningen lite på hyllan.
 
Så från 3 hästar till ingen häst. Snacka om otur. Om någon seriös person där ute vill ha en hjälpryttare så finns jag till hands. Har inget CV till ridningen precis men personer som känner mig och kan förklara hur jag är. Jag är naken igen utan häst :( kommer snart skaffa föl shettis som Mirakel och ha på balkongen o föda upp helt själv haha. Jag hoppas 2015 bjuder på en massa tur!
 
Här får ni lite bilder under året och lite innan dess.
Bakkus under våran tid tillsammans!
Dagen vi fyttare in til Näsets gård.
Firade min födelsedag med Bakkebus och gick promenad runt tyresta, tricktränade o lekte i snön :)
När vi stod på Kvarntäppan och Kalle fanns, jag och Isabel red i mörkret barbacka. Så mysigt,
Issa följd med och hon fotade riktigt fina vinderbilder 2012. Att det var så längesen!
Under hösten blev Bakkus frisk från sin första hälta och jag fick åka ut och rida. Mina föräldrar följde med, blev bara en skrittur.Var så lycklig den dagen
Min snygga utväxt hehe har typ den utväxten nu med men inte så fettigt hår. Inte alltid jag red utan blev många promenader.
Svinkallt denna dag men pållen pumpade på, vi red förbi Hammarby gård med sällskap :) träffade fina baskjirhästar.
Barbacka is the shit. Michelle följde med och vi tricktränade och jobbade lite på banan :)
Momento och jag varade inte länge men vi fick njuta av sommarens 30 grader.
Jag red i kortbyxor (barbacka ofc) men red ca 30 min den dagen. Min stolsits haha bry er inte om den.
Jag trodde aldrig gammalgubben Momento skulle ha sånn energi att bocka, men fan va glad jag var och han. Red halva kalvsviks rundan.
Paleja och jag blev inte så långvariga heller men det var något jag fastnade för med henne.
Hon hade långa uftiga steg, antagligen för att hon travtränats innan.
Fina damen Paleja. Sen har vi Tinkerbell när hon kom till stallet. Så fin tinker de där
Hon blev genast bra kompis med alla i hagen :)
2014-12-26
22:26:00

Bakkus från Ånsta

Vet inte hur jag ska skriva detta inlägg, för de kommer bli långt och jobbigt för mig. Bakkus är tillbaka i himlen där han kom ifrån som en ängel..
Vi träffades om jag minns rätt december 2011 men jag fick provrida honom för första gången 1 januari 2012. Den 10 december 2011 köptes han av fam.R. Alltså har han funnits med oss i lite mer än 3 år. Jag kommer ihåg när jag fråga Matti "hur töltar man?" och hon sa "jag vet inte, lyft på händerna?". Då förstår man hur okunniga vi alla varit en gång i tiden. Men sagt och gjort vid provridningen så töltade vi några steg han och jag. Det jag älskade med det hela var att han är i en liten men stark pålle, c-ponnyn räknas som för små för mig men kollar jag på bilderna nu så tycker jag nästan att jag kan rida c utan problem. Det som räknas är god balans och att komma åt rätt.
Blev direkt medyttare. Var medis på deras förra häst Don Pedro och när de skaffade Bakkus frågade de om jag ville fortsätta och på de spåret har det varit. 
Jag tror tack vare att jag fått vara med Bakkus sen dag ett kan man säga så har han aldrig prövat mig med massa tester.
 
Mina fasta dagar blev måndagar i stort sett och vi stod först stannade på kvarntäppan men inte jättelänge kändes de som (ett år kanske). Var alltid i stallet tidigt på morgonen vid morgonfodringen. Hade alltid sällskap av Pia och Marie som red Kjalar och Garpur. De var de lilla islandsgänget. Pia lärde mig "garpurs-runda" då man gick ett fåtal meter på ljusslingan (som är förbjudet jag vet) men red ner på en stig direkt efter så det var bara att korsa ljusslingan. Den rundan blev min favorit på kvarntäppan. Man red i en fin skog fullt av lingon och blåbär. Sen kom man ut på lite större grusväg som vi alltid galopperade på (där de nu rivit upp allt för att bygga "Albyberg" mass sandhögar där nu iaf). Varför rundan hette Garpurs runda var för Pia berättade att hon kom vilse men Garpur gick på och hittade ut :)
Under tiden på kvarnis fick jag rida till en 3-åring som hette Extreme och namnet säger de mesta, fick hjälpa med flera andra hästar med. Då var han 170ish i mig (är själv 167) det var mars och som vanligt morgon. Hade fixat allt i Bakkus box men tänkte rider Extreme innan Marie kommer så tar jag Bakkus sen. Tro de eller ej men när jag var på väg upp på Exet kom en polishelikopter precis över oss (jag hörde inget, stallet ligger i en skogsdunga) Extreme blev rädd och gick iväg, jag ramlade av och låg där med en krossad armbåge. Lagom kul,  och jag var i chock. Pia hjälpte mig med Exet o jag tänkte hoppa upp på en foderlåda. Där knäcktes armbågen totalt och smärtan kom. Skrek o grät för de gjorde så in i h-te ont! Stallägarens son körde in mig till akuten och är så tacksam över det. En vecka låg jag på sjukhuset (tråkigaste tiden i mitt liv) ingen tv, bara glodde rakt in i en vit vägg.
Kom tillbaka till ridningen efter 2 månader typ. Såklart ramlade jag av Bakkus igen haha men landade mjukt i gräset. 
Älskade att rida barbacka på lilla B, han var stadig och mjuk. Kände alltid att jag kom åt bättre än med sadeln.
 
Vi flyttade till Tyresta by (av olika anledningar) jag gillade vägarna där bättre men inte folket. Jo stallfolket var helt okej, var fortfarande där så tidigt så träffade knappt någon. De jag ogillade var alla turister som jämt skulle klappa o ha sig när man tog in Bakkus i stallet. Hans hage var precis vid grillen/volten. Jag menar man kan fråga om man får klappa för tänk om Bakkus var en sparkhäst?! Och de frågade om man kunde få rida men han var privat, de fanns ponnyridning på lördagar o han var inte med i det.
Första halvan av sommaren bugtränade jag mkt med Bakkus och de var där han lärde sig bus av busmästaren Kjalar. Andra sommaren så blev han halt och jag var inte i stallet på ett halvår. Tror de var då jag träffade min kille precis innan han blev halt på våren.
En uteritt på tyresta red jag vilse (trodde jag) så släppte tyglarna helt och lutade på att Bakkus hittade och de gjorde han. Rundan tog oss ca 2 timmar (filmat den ritten).
Tyresta skulle byggas om och vi blev tvugna att flytta. De var då vi hamnade på Näset. De bästa stallet jag någonsin varit i! Litet stall på 10 hästar och bara islänningar. Blev hemma direkt. Underbara långa ridvägar och vi hade tillgång till en ovalbana. Där fick jag till tölten ordentligt med tack från Fia. Bakkus blev väldigt passtaktig av sig, 5 gångare. Jag skulle ta lektion, de sa jag flera gånger men det blev aldrig av. Sen kom hältan tillbaka på våren igen, blev många besök av veterinärer. Tiden gick o gick, tog lång lång tid. Vi promererade mycket, han fick sån överskottsenergi och blev urjobbig att hantera. Han trampade sönder in sko till och med för gräs. Oj va hungrig han var! Drog åt alla håll, gick kanppt att hålla emot. Sedan fick han ridas för att komma igång verkade bättre men..Senskada, allt kändes bara värre o värre vilket de var.
 
Jag fick det värsta meddelandet man kan få av Mattis. Vår älskade Bakkus har blivit utdömd av flera veterinärer, han ska bort. Bakkus hade ont bara av att va i hagen. 2 helger kvar, den 22 december tas han bort. Grät som bara den i bilen av smset. Tror jag aldrig varit så mkt med Bakkus som på sista tiden. 
Tänker igenom vad jag hade velat göra. När vi äntligen flyttat till de bästa stallet. Jag hade planer, vi skulle bada, vi skulle hoppa , skulle rida med repgrimma o halsring.. 
Sista dagen innan borttagningen så var vi alla där. Hela hans familj, vänner o jag. Han förstod att nått var på gång.
 
Kollar igenom bilderna och gråter. Ser hans förändring och min. Hans öron har med tiden blivit vitare, hans överläpp har blivit större (antagligen för vi alla har pussat han så mkt o kliat) haft samma bra hull genom åren. Hur mkt bättre han lyssnade på rösten.
Denna häst var min klippa! Han var min läromästare för hans ras. Ja visst har jag ridit islänning innan o på turridningar men han fick man utvecklas med. Jag är så otroligt tacksam för att jag fått vara medryttare till honom. Tack Bakkus familj! 
Det lite sorgliga i de hela är att när jag precis fått kontakt med Bakkus barn Millas ägare så ska han bort :(
 
Kommer alltid komma ihåg Bakkus. Alla våra roliga studer ihop.
Jag älskar dig Bakkus från Ånsta, då - nu - föralltid <3