bakkus.blogg.se

2015-05-23
14:13:32

Saknar raggsockorna

De gör jag verkligen. Har flera vänner som varit på Island och är där nu på semester/jobb. Jag saknar den speciella ridningen jättemycket. De lurviga, ponnysöta, starka, snabba islandshästarna och jag ser nu när jag skriver, vad är oddsen att jag skriver just det idag den 23e? Bakkus gick bort för 5 månader. Helt sjukt vad tiden har gått.
Jag skulle verkligen behöva en liten lurv som honom, en häst jag litar 110% på med en glimt av bus i.
Bakkus från Ånsta, den hästen skulle aldrig skada någon med mening. Han var underbar att rida barbacka på som jag gjorde största delen av de 3 åren vi hade. Han gick förbi alla hinder utan att klaga alltså ingen tvärvändning, trippande eller hitta en flyväg. Han kunde då tänka "den där vattenpölen ser lite skum ut men jag går längst kanten så slipper jag bli blöt" och det gjorde han, det var aldrig några "Stoooop!! Måste tänka, herregud vad jobbigt vänta vänta, måste tänka". En liten och smidig kropp som kunde slingra sig igenom allt och skulle de vara trångt mellan två träd så satte man upp benen på hans rygg utan att han stack iväg.
Han älskade uteritter som jag gör och även jobba tyckte han var kul i vissa lägen, ett par dressyrpass på banan och rundbanan tog vi och han kunde allt de där en "vanlig" 3 gångare kunde :) Tölten var lite svårare på honom då han var passtaktig men de fick vi ett par gånger. Jag bestämde mig efter ca 1-1,5 år att inte köra pass på honom just för att de förstör mer av hans takt. Men han var snabblärt!
Jag är inte den officiella typiska islandsryttaren, för jag kan inte allt! Men för att lära sig måste man ju rida de, ellerhur? Jag har tänkt mycket och planerat ridningen hur jag ska göra för att få igång den gångarten och studerat bilder och videon hur andra sitter. Jag gjorde de en gång till ett pass på Bakkus, hade alltid ridit med några hål kortare för att kunna lätt rida lätt i trav och hålla om med skänklarna. Inte trycka men bara hålla om. Lärde mig senare att ingen annan gör de och längde sedan, satte sadeln liiite längre bak än vad jag brukade (studerade vart sadeln får max ligga som längst bak). Långa spöet vid bogen och så provade jag därefter det på banan. Han gick mycket bättre i skritt, traven hade jag lite svårare att rida lätt så min hållning kollapsade lite där. Började om från skritt och planerade in traven, gick mycket bättre då.
Samma i galoppen hade Bakkus svårt för vänster galopp, men de började sätta sig mot slutet men vad jag fick kämpa för att han inte skulle falla in i höger.
 
Ja.. mitt skrivande gick lite överstyr men saknar honom otroligt mycket. Skaffar jag häst, då ska jag ha en som Bakkus. En trygg vän som inte flyr från farliga saker.
På tal om trygg. Red en gång kalsviksrundan med Isabel under vinterkväll så de var bäcksvart ute, barbacka. När vi red tillbaka mot stallet passerade vi garage och jag var först i ledet. Från ingenstans utan förvarning hoppar en amstaff fram bakom garaget och skäller hysteriskt (tur att han var kopplad) och Bakkus bara röck till lite och knatade vidare. Inget stopp, inget frustande utan mer "oj, jaha..aja" hehe :)
Har inte många ridbilder på oss tillsammans, få filmer (mest från ryggen hehe).