19:35:00
Rent vatten
Så i söndags hade jag stora bebisen igen och kände att loggboken i stallet räckte till för att skriva i.
Det började med att rengöra badkaret och hinkarna i hagarna ordentligt och fylla upp nytt vatten. De är självklart man vill dricka rent vatten!
Red ut slingan förbi grannstallet med sällskap av Tuddeliton. Willmar var trevlig att ha att göra med i stallet, knappt att han skrapade fast jag pillade precis överallt på honom, däremot var Tudde inte lika lugn.
Iaf jag hade för mig att den ridslingan tog ca 40min men det var snarare dubbelt så lång tid. Blev attackerad av broms och mygg (jag då) men inte W för han var dränkt i anti-medel.
Jag har lärt mig något, eller vad jag ska träna på just med honom. Det är broms och kontroll knapparna. När man rider ut med Tudde i sällskap då är det snabbast vinner. Tudde är välskolad, säger man halt ja då är det halt. Willmar ser det mer som "ooh han saktar av då kommer jag ikapp tjohoooo" o så sitter piloten (jag) och försöker bromsa in honom med halvhalter. Det gick bra i uppförsbacken för då satte han travartrav och ville verkliiiiigen galoppera men jag gjorde väldigt tydiga halvhalter och så blev bara flygande trav (ingen skön trav).
Sedan kom gräs och träd i vägen och han är de största matvraken någonsin! Han liksom kopplar bort mig, jag finns inte längre, det är han och hans mage -.-
Till och med i början av uteritten börja han ta sina egna vägar och klättrade för att käka, ba jaha?!
I andra travsträckor blev han jobbigare och piggare, då var det tävling och skita totalt i mig. Även om jag försökte säga åt han på skarpen "lyssna på mig, jag finns, sluta dra efter mat osv." nån gång gick det o höll i 10 min sen började hans "tjaffs" igen.
Han kändes lite halt i slutet men det kan ha att göra att han inte gått på rakt spår på hela ritten. Skulle bara klampa sig till gräs och grenar. Min kraft i armarna tog slut. 2 tjejer från stallet fick kolla när jag gick med W och han såg inte halt ut då. Ställde han i boxen så han fick äta i fred och Tudde fick sällskap under avsadlingen.
Han är ju söt den stora men så hungrig, jag förstår inte hur man kan vara SÅ hungrig!?
Det började med att rengöra badkaret och hinkarna i hagarna ordentligt och fylla upp nytt vatten. De är självklart man vill dricka rent vatten!
Red ut slingan förbi grannstallet med sällskap av Tuddeliton. Willmar var trevlig att ha att göra med i stallet, knappt att han skrapade fast jag pillade precis överallt på honom, däremot var Tudde inte lika lugn.
Iaf jag hade för mig att den ridslingan tog ca 40min men det var snarare dubbelt så lång tid. Blev attackerad av broms och mygg (jag då) men inte W för han var dränkt i anti-medel.
Jag har lärt mig något, eller vad jag ska träna på just med honom. Det är broms och kontroll knapparna. När man rider ut med Tudde i sällskap då är det snabbast vinner. Tudde är välskolad, säger man halt ja då är det halt. Willmar ser det mer som "ooh han saktar av då kommer jag ikapp tjohoooo" o så sitter piloten (jag) och försöker bromsa in honom med halvhalter. Det gick bra i uppförsbacken för då satte han travartrav och ville verkliiiiigen galoppera men jag gjorde väldigt tydiga halvhalter och så blev bara flygande trav (ingen skön trav).
Sedan kom gräs och träd i vägen och han är de största matvraken någonsin! Han liksom kopplar bort mig, jag finns inte längre, det är han och hans mage -.-
Till och med i början av uteritten börja han ta sina egna vägar och klättrade för att käka, ba jaha?!
I andra travsträckor blev han jobbigare och piggare, då var det tävling och skita totalt i mig. Även om jag försökte säga åt han på skarpen "lyssna på mig, jag finns, sluta dra efter mat osv." nån gång gick det o höll i 10 min sen började hans "tjaffs" igen.
Han kändes lite halt i slutet men det kan ha att göra att han inte gått på rakt spår på hela ritten. Skulle bara klampa sig till gräs och grenar. Min kraft i armarna tog slut. 2 tjejer från stallet fick kolla när jag gick med W och han såg inte halt ut då. Ställde han i boxen så han fick äta i fred och Tudde fick sällskap under avsadlingen.
Han är ju söt den stora men så hungrig, jag förstår inte hur man kan vara SÅ hungrig!?Och så våran stallkatt som tydligen heter Kalle. Världens mest sällskapliga katt som gärna klamrar sig fast på en.